Karate-dō
(Den tomma handens väg)
Karate är en stridsmetod (bu-jutsu-do), som utövas med kropp och själ, för att främja hälsa i vårt vardagliga liv. I början är det självförsvarsaspekten som är det väsentliga men ju längre man tränar, desto mera framträder den spirituella utvecklingen som är det verkliga målet (Dō).
Karate som så många andra metoder av kamp härstammar från centrala Asien där den antika civilisation utvecklades. Den spreds vidare öster ut och nåde fram till Japan och vidare ut i världen. Själva ordet "Karate" började användas i början av 1900-talet.
Karate som så många andra metoder av kamp härstammar från centrala Asien där den antika civilisation utvecklades. Den spreds vidare öster ut och nåde fram till Japan och vidare ut i världen. Själva ordet "Karate" började användas i början av 1900-talet.
Traditionellt sett är träningen hård och rigorös. Man förväntas göra sitt yttersta under träningen. De som framhärdar får sin belöning i form av en utmärkt fysik och mental kontroll. Man delar in träningen i tre discipliner:
Kihon
är "grundtekniker" i vilken eleven lär sig snabbhet, explosivitet, styrka och spirit. Man utför blockeringar, attacker och sparktekniker stillastående eller med förflyttningar utan motståndare.
Kata
är ett förutbestämt strikt "mönster" med försvars och attack tekniker utan motståndare. Varje kata har en specifik form och rytm. Kata är en viktig del i träningen. Att tillämpa och praktisera olika sekvenser ur en Kata med partner är: Bunkai.
Kumite
betyder "händer som möts" och är partnerövning. Här lär vi oss spirit, tajming och att praktisera olika tekniker (blockeringar, handtekniker, sparkar, nedtagningar, låsningar mm.). Man börjar med enkla övningar som utförs strikt och formellt, för att sedan gå mot en mer rörlig och informell form.
